yes, har typ solat hela dagen. nöttte skilda världar till halv åtta imorse.
och vaknade kring halv elva.. drog direkt till altanen och soolade, haha :p
de var så sjukt häärligt! och ja, jag blev fan neger. haha :D
sjukt men ja, ^^ de var mysigt iallafall, sen drog vi på en prommis vid kvarnen.
mysigt var de, nu sitter jag bara och tare chill vid datan med huvudvörk och trött!
och ja, kommer lite bilder på linafallet sen som vi var och kollade på ^^
puss på er! :p
de här behöver ni inte läsa, behövde bara skriva av mig. hur kan du ens fråga om jag någonsin älskat dig?
jag förstår det inte.
alltså, vi snackade via datorn och telefon och sms i 2-3 års tid.
det var speciellt, tyckte om dig redan då.
trots allt alla sa. du sårade mig gång på gång, med att prata med mig om dina problem,
med dina brudar.. varje gång du hette någon annans namn på msn, började jag gråta.
fattade inte vad alla andra hade som inte jag hade..
men de var väl kaske för att du inte bodde i stan då.
jag vet inte, men tiden gick.
och du kom hit, vi träffades och allting gick perfekt.
jag minns hur du såg första gången jag såg dig.
jag tyckte inte du var snygg då, men de ändrades så fort vi började prata.
kände direkt att du är den jag ville ha. trodde aldrig de skulle bli något.
du var bara i stan några dagar liksom. men jag blev kär, och du blev kär..
du stannade. du fick bo hos mig och min mamma, i flera månader.
du åt av vår mat, du duschade, tvättade kläder, sov. du hade mat på bordet.
och tak över huvudet.. tills du hittade någonstans och bo.
mamma ställde upp, för både dig och mig. för att hon visste att jag älskade dig.
och att vår kärlek var stark.. de blev fel mellan oss.. jag vet inte vad som hände.
minns vad vi bråkade om första gången..
vad som hände sedan kan jag inte minnas.
vad som hände, vad som fick allt och bli så fel..
vi hade ingen tillit för varandra längre, allt spårade ut. de var stor press.
från din familj, från min familj, dina vänner, mina vänner..
men vi kämpade på ändå.. jag blev beroende av dig, av din närhet.. av allting.
fattar inte varför.. ena studen hatade jag dig, ville inte se dig.
andra stunden sket jag i vad som hände och ville allt med dig.
nu ser man, från underbar till hemsk de ändrar sig snabbt.
jag gjorde allt för dig, för att du skulle må bra.. om jag mådde bra, sket jag i.
du lindade mig runt ditt finger som ingenting, varje gång..
du sa varje gång att de var den sista. men jag väntade på förändring som aldrig kom.
jag tror jag blev sjuk, av allt.. jag började bete mig konstigt.
kunde inte se klart, inte tänka klart. gjorde allt som du bad mig om..
och du frågar om jag någonsin älskade dig. egentligen är de jag som borde fråga det.
vad fick jag för allt jag gjorde? jo, skitsnack om att jag gjorde fel och inte räckte till.
är det kärlek?.. de var starlkt mellan oss, jag vet det.
vi älskade varandra.. men allt gick snett, och de var bådas fel.
kan inte säga att jag aldrig kommer glömma dig, för de kanske jag gör tids nog.
kan inte heller säga att jag inte kommer bry mig om dig, för de kommer jag.
kan inte säga att jag inte älskar dig, för de gör jag någonstans. om de är som vän eller mer, vet jag inte.
de var nog bra de som hände, men att du stack utan att säga hejdå. de var inte rätt. jag hade rätt till förklaring.
du kan fråga vem som helst, men dig älskade jag. på riktigt, de är första gången jag kände som jag gjorde.
allt vi pratade om.. försöker glömma dig.
men vad jag än gör, vart jag än är, vart jag än kollar finns du där i mig.
det är sjukt jag vet, men jag är det också. jag är psykiskt sjuk. och de kommer inte gå över nu.
de tar den tid det tar.. men de är över nu. våra sista ord är sagda..
och de här blir de sista jag skriver om dig. ska försöka radera ut dig ur min fantasi.
men de är inte lätt. jag älskade dig, och det vet du.
